tedee

Har just sett färdigt x-men 2, och jag tycker att det faktiskt är en bra film. Jag gillar när det är lite övernaturligt, speciellt mutanter och vampyrer. Så det är väl ganska förståeligt att Heroes är en av mina favoritserier. Nästa vecka, tisdag den 3:e september börjar serien om. Spännande värre! Andra filmer som jag gillar är Blade (ettan), Underworld, Matrix, Batman, jag skulle kunna rabbla en massa filmer som jag tycker är riktigt jäkla bra, men jag är trött så jag orkar inte rabbla upp alla. Men dessa är några av de absoluta favoriterna. Batman är iofs inte så övernatruligt med mutanter osv, men den är fortfarande lite annorlunda. En man som lever dubbelliv, precis som en mutant gör. Näe, tror jag måste sluta prata om filmer. Allting kanske blir lite luddigt aoch svårt att förstå kan jag tänka mig.

Är i luleå men åker hem imorgon. Blir upp rätt tidigt så jag borde egentligen redan ligga i sängen, men näe, therese var tvungen att skriva av sig lite. har inte så mycket vettigt att skriva egentligen, men jag gör det ändå. Nattetid är en bra tid att skriva på. Hjärnan som arbetat på högvarv hela dagen, (högvarv och högvarv, tss) börjar bli trött och saktar ner tempot lite. Det är då alla tankar och funderingar kommer, ni vet, sådant som man i vanliga fall inte tänker så mycket på. Mest kanske för att man inte har tid eller har fullt upp med att göra annat under dagen. Men nu precis innan sängdags, då smyger grubblerierna på en. Hjärnan börjar gå på högvarv, igen. Nästan mer än under dagen, för man inser att det är så mycket som man funderar över eller tänker på, men man är alldeles för trött för att reda ut det som surrar runt där uppe så det fortsätter bara surra. Det blir ju en jäkla massa nystande i garnet, så att säga. Så man säger åt hjärnan att sluta, och snart ligger man sussandes i sängen. Jag är trött, tankar virrar på där uppe, men jag orkar inte ta itu med dom. Inte just nu, och jag lär inte göra det imorgon på dagen för då har jag antagligen glömt bort dom. Sedan blir det samma visa igen där på kvällskvisten innan sovdags. Typiskt? Ja, men that's life. Visst har jag lite grubblerier för mig, men inget som jag behöver oroa mig för just nu. Jag tar dagen som den kommer. Det har jag lärt mig. Man ska leva dag för dag, och inte fundera så mycket över vad som kan hända imorgon eller om 1 år. Man får helt enkelt ta och hantera situationen eller problemet på bästa sätt då den/det väl kommer.

Jag tror det blev alldeles för långt. Nästan lite onödigt långt. Speciellt när texten egentligen inte handlar om något speciellt, och nej, det här är inte något hejjagärdeppig-inlägg. Så det är inget ni behöver oroa er för. Jag låter bara mina händer smattra över tangentbordet på M's dåliga dator. Hjärnan somnde någonstans efter halva inlägget och jag tror att det är dags för min kropp somna också. Mot sängen var det! Sov gott.. lev väl!