tedee

HIM - your sweet 666, vadå underbar?

Sitter fortfarande och drömmer mig bort. Måste nog sluta med det, om jag ska klara av skolan. Jag hamnar alltid någon annastans med mina tankar och funderingar. Vet inte om det är en dålig vana, eller om jag ska se det som något positivt att jag kan koppla bort den "vanliga" världen, som för den delen inte är speciellt vanlig eller normal om jag själv får säga det. Känns tungt att behöva tänka på skolan, när man egentligen vill ägna sina tankar på något helt annat. Vad vet jag inte riktigt, men åtminstone ingenting som har med engelska eller filsofi att göra. Ta det inte personligt. Jag vill bara drömma mig bort, bara för en stund, till en plats där man kan andas ut. En plats där man bara kan vara.

Skolan är verkligen inte en plats där man bara kan vara. Det är en byggnad fylld av krav, press, ångest, fixering, betyg och blickar. En plats som många har en hat/kärlek till. Man både hatar den, och älskar den. Ibland vill man inte gå dit, och vissa dagar så längtar man.. (Ja, det finns sådana dagar med.. men de uppstår väldigt, vääääldigt sällan) För att inte tala om de krav som skolan ställer på en. Läraren vill att man presterar bra, föräldrar vill att man ska prestera det bästa som går och självfallet så sätter vi själva upp jättehöga krav, och pressar oss allt mer. Vi sätter upp en jättehög ribba med krav som heter duga. En ribba som ibland blir alldeles för hög för att man ska klara av att hoppa öve. Man kan se på skolan som en höjdhoppstävling, de första höjderna klarar man. Ribban höjs för varje dag som går, och till slut så rivs den. Till slut finns det ett stopp då man inte klarar nå högre, och då säger kroppen ifrån.

Vadå filosofiskt tänkande? Jag kanske är nästa Platon eller Aristoteles?
- För mycket filosofi för min del.