tedee

Inte allt för ofta man hinner skriva en rad eller två här. Sitter och skriver lite på mitt engelskaarbete, är inte speciellt roligt. Men det måste ju göras, som alltid. Har hunnit var apå styrkemix idag. Var riktigt skönt att hinne mad lite styrketräning för en gång skulle, var som ett tag sen nu.

Helgne har inte varit speciellt händelserik, förutom att vi haft show i boden både fredag och lördag. Fredagen gick väl inte så där superbra, men lördagen kändes riktigt bra. Var fullsatt, och pubilken var verkligen på G. När pubilken är bra blir man själv riktigt peppad att göra bra ifrån sig, så lördagen var ritktigt rolig

Annars händer det inte allt för mkt i mitt liv just nu. Är rätt skoltrött, och riktigt less nu. Tur att det inte är allt för länge kvar tills det är lov. Sitter och drömmer mig bort till andra världsdelar, typ asien. Får mig att tänka på Thailand. Snart ett år sen jag var där. Usch, vad tiden går fort.

Imorgon tänkte jag vara duktig och gå en promenix, någon som vill joina? Sedan så måste jag gå och göra en massa ärenden på stan, bland annat betala räkningar, besvärligt men ett måste precis som allt annat. Måste även plugga, urk. (Måste tänka positivt, bara några veckor kvar tills lov) Man har såna krav och en massa prestationsångest för att man vill göra så bra ifrån sig, ibland så går det inte, och då måste man bara acceptera det & kanske inte sätta så höga krav. Måste nog erkänna att det är mkt svårt, mkt svårare än man kan tro. Visst, man kan alltid säga att man ska ta det lugnt och inte sätta ribban för högt, men dem där jävla kraven sitter fortfarande kvar där inne, dem där kraven att prestera det bästa man bara kan. Det går inte att bara sänka den där ribban, det går verkligen inte. Även fast jag skulle vilja ibland, så fungerar det inte på det sättet för mig. Nej, jag vill verkligen prestera bra.. men ibland orkar man bara inte. Men, som jag skrivit tidigare så är det inte länge kvar nu. 

Inte länge kvar tills jullovet, men inte heller så länge kvar till studenten 2007. Helt ofattbart egentligen. Det var ju nyss jag började på strömbackaskolan i SP1A. Helt sjukt vad tiden går fort! Det är nästan så att man hinner med. Tiden bara rinner en ur händerna, och snart står man där 75 år gammal och inser att man inte gjort något vettigt av sitt liv. Man har inte tagit vara på här & nu, utan man har låtit dagarna passerat precis som molnen passerar på himlen, alldeles tyst och omärkt förbi. Man borde ta vara på tiden i livet och uppskatta det och göra det man känner för. Göra saker som man aldrig trodde att man var kapabel till att göra. Raka av sig allt hår, åka på en spontan tripp till grannlandet, eller varför inte tågluffa genom Europa. Möjligheterna finns där, det är bara att man ska våga ta steget.

Steg hit och dit tänker jag då. Det finns så mkt jag vill göra, så stegen räcker inte till. Har börjat kolla om resor.. Vill utomlands, och gärna resa jorden runt om det vore möjligt. Men då finns det stora problemet, att våga. Jag måste våga ta chansen eller risken (?). Finns risker med allt här i livet. Jag vill uppleva saker, och jag känner att jag söker efter något och jag hittar det inte här i Piteå. Men frågan är om man vill lämna sin trygga tillvaro och sitt trygga liv i lilla piteå, för att upptäcka något ännu större, världen.

Jag & Ronald McDonald, bangkok, Thailand 2005